Misslyckad början på en förhoppningsvis lyckad dag..
Nå, förhoppningsvis så blir som sagt resten av dagen, efter att jag lyckats sätta mig på bussen, bättre än min tämligen misslyckade början. Jag har saknat Linnea, så det känns roligt att få träffa henne igen. Vi får se vad vi hittar på.
Nu kom jag inte på något mer att skriva, men jag hoppas att det lilla jag åstadkom räcker för att hålla kvar er fyra läsare som fortfarande finner intresse i de små texter jag knackar ner.
Kram till er!
Tänk.. tänk.. tänk..
Inom mig utkämpas slag och kartor ritas om, det händer hur mycket som helst. Det är ett stort kaos av känslor som jag hela tiden väljer att möta istället för att fly ifrån, trycka undan eller sopa bort.
Och på ytan,
inte mer än en krusning.
Snart kommer det nog ett sådant djupt inlägg, för jag vill uttrycka mina insikter och känskor.
Men först, ge mig lite mer tid...
det behöver jag.
Tok-essay
Ja, vad säger man om det? Än så länge att denna uppsatsen drar ut på tiden...
Förvirrad
Förvirrad, som sagt...
Ett boktips som kan ändra ditt liv!
Ikväll läste jag "normaloch fin" skriven av Caroline Eriksson 
Jag avhåller mig från fler stilkommentarer änpopulärvetenskaplig och lättillgänglig.
Det är nämligen innehållet som gör boken så sjukt bra. Den handlar kortfattat om att acceptera sin kropp, och sätta hälsa och mående i första rummet, före utseende. Jag måste tyvärr säga att det för mig ofta blir utmanande och lite jobbig läsning. Samtidigt oerhört befriande, det känns som attjag hittat en sund röst som talar lite vett i mig som omväxling till alla förvirrande dieter, och för min kropp osunda ideal jag brukar exponera mig för.
Läs den här boken, oavsett om du själv upplever att du har problem med din självbild och kroppsuppfattning eller ej. Jag lovar att du kommer känna dig en smula befriad efteråt. Detta garanteras för de allra flesta (tjejer) eftersom jag i mitt snart artonåriga liv träffat mycket få tjejer och kvinnor med den sunda syn som bokens författare har och förespråkar. Jag vågar till och med hävda att jag aldrig mött någon som inte uttryckt en enda av de åsikter/fakta/tankemönster som Caroline argumenterar emot med fakta, sunt förnuft och enkel logik.
Så för allt i världen, läs "normalochfin", eller låna den på närmaste bibliotek. Hör du till skaran som har ett mer komplicerat förhållande till din kropp, mat och ätande, ja då kommer boken vara en hjälp till att förändra ditt liv.
Ett liv med mående och hälsa i centrum,
istället för ett ouppnåeligt ideal!
Kram på er:)
30/6
Jag tänker en hel del..men på sånt jag vill hålla för mig själv, inte skriva ut åt hela världen.
Inspirationen tryter, och jag lovar inga inlägg den närmsta månaden. En hel hög med skolarbete, deff och träning upptar mycket tid för närvarande.
Orvar kära läsare!
den 15 Juni 2008
Efter en period full av strapatser; kompisar över helger, trimträff i Piteå, dagslångt styrelsemöte, Norrköpingsbesök och en härlig kanothajk, så har jag slutligen fått en vecka över till att gå hemma och skrutta. Med tanke på det för mig fruktansvärda humör jag uppvisat så var det välbehövligt med en paus från det sociala livet. Jag har insett att jag inte är en så social människa som jag länge trott att jag är. Visst tycker jag om att umgås med folk, men det ha sina gränser och det är inget som ger mig ny energi. Laddar batterierna gör jag bäst i hemmets lugna vrå.
Trots att det höga tempot tärt på krafterna har jag också upplevt en hel del roliga saker. Nu senast var jag alltså ute med ett gäng kompisar och paddlade kanot längs Strömsholms kanal. Allt gick inte riktigt som vi tänkt oss, men det var sol, fågelkvitter, massa skratt och härligt umgänge. Sen fick vi lyssna till en mycket högljudd studentkonsert som pågick till klockan två på natten, vilket inte var ett helt välkommet inslag i den ljudmatta som den forsande slussen vi bodde vid skapade. Om coverbandet hade slutat spela vid tolv hade jag nog kunnat klassa det hela som komiskt, men eftersom de aldrig ville sluta och till och med gjorde en cover på E-type, framstår det såhär i efterhand som tragikomiskt. Vi kunde i varje fall tskratta åt det nästan hela tiden, samtidigt som vi försökte komma på hur vi skulle få tyst på oväsendet. Bland annat hann vi planera ett eget inslag som nog skulle fått många att vända hemåt; En cover på Shan Atcis "toarulle", följt av lite balkan musik..kanske kunde vi klippt någon kabel som avslutning?
En annan lustig upplevelse var besöket på Sveriges mest integrerade invandrares kafe..mannen som ägde det hade burit sverigetröja varje dag de senaste tjugo åren, spelade dansbandsmusik och hade bilder framme på hela kungafamiljen. Han var långt mer nationalistisk än jag någonsin kommer bli, intressant hur man kan få sådan kärlek till ett land man inte själv är född i.
En gång höll vi på att paddla fel, vilket är väldigt komiskt med tanke på att en kanal är raka spåret 99% av tiden. Vi var så noga med att hålla oss till kartan att vi la sunda förnuftet åt sidan och ja, det blev lite småfel helt enkelt. På hemvägen slutade vi följa kartan och paddlade på ett vågigt mälaren för att komma hem till vårt hus i kvicksund, det var ett litet äventyr. När vi väl kom hem var det grymt gott med tacos kan jag säga...Allt som allt var det en verkligt lyckad helg, jag blir lycklig av att vara ute i naturen sådär. Tyst och lugn som en filbunke, alldeles avslappnad.
Nu ska jag snart börja packa, i övermorgon bär det till Italien!
Orvar, eller kanske
-Adios Amigos!
Bild på en av slussarna
(googlad)
31/5 Lördag
Det ni, det visste ni inte eftersom jag inget skrivit här på flera veckor. Jag har helt enkelt inte haft lust, inga ursäkter om att det är dåligt med tid här inte... Hur som helst har jag nu bestämt mig för att det är dags att uppdatera en smula.
Idag har jag tittat på fotboll, vilket var lite läskigt. I alla fall när bollen kom nära mig. Solen sken dock så man kan ju alltid hoppas på en fin bränna. Snart ska vi nog in till stan, och där har jag nog inte vart på flera år, jag vet faktiskt inte riktigt när jag senast träffade min faster Dagny just här. Kennyh har för övrigt ett vääldigt dammmigt tangentbord, värre än mitt, vilket betyder att det är illa. (resten av rummet är fint)
Förutom att fara till Norrköping har jag på den senaste tiden även flängt runt i norra norrland. Förrförra helgen var jag i Piteå på trimträff. Tyvärr var jag den enda under trettio vilket medförde att det inte var särskilt kul, det blev väl så långsamt. Visst var alla scoutledare hemskt trevliga, men det hjälpte inte riktigt. Jag har den senaste tiden umgåtts en hel del med vuxna, för helgen efter det for jag till Södertälje och plockade vuxenpoäng. Då var jag på styrelsemöte med EfsMitt. Det var dock mycket intressantare, vi resonerade bland annat kring vem som skulle tillsättas till tjänsten som rektor på Hagabergs Folkhögskola. Eftersom jag aldrig förut har varit med i någon grupp som anställer var det en väldigt spännande upplevelse. (Speciellt som jag själv kommer att söka anställning inom en snar framtid.)
Innan jag börjar jobba vill jag dock gå ut gymnasiet, något jag försöker övertyga om mamma om är vettigt. Hon tycker att jag borde tjäna pengar, jag hävdar att jag behöver plugga och få bra betyg. I soomar är det flera uppsaser som ska skrivas, och dessutom behöver jag repetera igenom alla mina kurser så att jag är väl förberedd inför exams.
Nu kommer jag inte på något mer att skriva, jag återkommer när jag är hemma vid mitt eget skrivbord.
Orvar!
den 29 april
I varje fall i fem härliga dagar...
Eftersom det är första maj på torsdag och klämdag på fredagen har min skola lagt en studiedag på valborgsmässoafton. Mycket uppskattat! Speciellt av mig, då jag har känt mig lite sliten ett tag. Vi har haft väldigt mycket plugg sen i påskas, men nu verkar det äntligen trappas ner inför sommarlovet. Mina helger efter den här ser dock ut att bli en smula hektiska..Lisa kommer, helgen efter ska jag till Piteå, och helgen därpå är det styrelsemöte på Hagabergs folkhögskola som gäller. Tack och lov är det mesta väldigt roligt, så då ska nog orken finnas där den också.
Imorgon är det grillfest hos Sebbe som gäller, min trogna vän och vapendragare. en skön snubbe kort och gott!Även om han är rätt lång... Förhoppningsvis infinner sig även Samuel och David, sen ska vi titta på brasa och lyssna på lite musik i vår kyrka, det blir konsert helt enkelt. Jag hoppas och tror att vi får en skojig kväll!
Det verkar kanske som att jag ropar ut varannan mening med tanke på alla utropstecken, det kommer sig av att jag suttit och tittat på So you think you can dance i ungefär en timme. Det är ett programm som har en förmåga att få mig i en högst upprymd sinnesstämning, det finns knappast något annat som gör mig så inifrån-glad som bra dans.
Nu är det tid för mig att öva upp min färdigheter i alfapet..
Bye bye från Kvicksund!
27/4 Ny kärlek!
Den här dagen har i ärlighetens namn varit lite deppig.. Jag har suttit hemma och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Livet kändes fruktansvärt, och inte ens alfapet hjälpte.
Men, så hände något!
För mig som inte är så teknisk eller modern av mig, så har upptäckten av webbtv varit en skänk från ovan som jag helt nyligen tagit emot. Idag ko mgenombrottet, då jag insåg att inte bara svt har webbtv utan att även alla andra kanaler tillhandahåller denna fantastiska service. (Okej, det var Donia som tipsade mig, så jag kan inte ta åt mig någon ära) Så även kanal fem! Min kväll/natt slutade med att jag tittade på 3 stycken "So you think you can dance" avsnitt, och när det sista tog slut sitter deppiga jag med ett stort leende på läpparna. Jag har ingen större talang och kommer aldrig bli någon dansstjärna, men att titta på de som är det gör mig faktiskt lycklig!
Dessutom var det jättespännande att se min gamla klasskompis Oscar dansa i tv, han var väldigt söt när han var sådär supernervös (söt som jag blir nostalgisk och tänker på högstadiet, inte söt som i attraktiv!). Man blir lite stolt eftersom vi trots allt gått i samma klass..Han gick vidare till slutaudition, vilket var grymt bra även om han verkar ha åkt ut i första omgången där. När jag tittar på sånt här önskar jag att dansen hade vart gåvan som getts mig. Vilket liv jag hade haft då...
Nu är ju det en dröm som ligger ganska långt ifrån verkligheten, eftersom jag inte har några större fysiska talanger. Mina styrkor ligger på annat håll.
Men att drömma kostar ingenting, och i natt blir det nog rätt dansanta drömmar.
Jag älskar dans, och jag älskar webbtv, som gör att jag kan titta på bra dans fast jag inte har fler tv-kanaler än kanal 6, tvåan, ettan och tv4(jag vet att det är mobbat, men jag slösar iaf inte bort mitt liv framför tvn på det här viset)
Sov gott, det tänker jag göra!
Den 26 April
(Who are we?) We're a generation obsessed with communication
That can't talk to each other face to face and
Much less touch, it must be radiation
Taught to small talk and hold a conversation.
While cellular phones are killing us all.
We put the guns to our own heads yelling: - "Hello!"
Click, click - a flat line or a dial tone!?
Can't live with the fact we must die alone.
And I ain't know why, no real dialogue?
It's what the world's crying for, dying for - high or low.
I'm trying yo.
All from my lyrics to my liner notes - to communicate,
but too many things are in the way.
Technology got me hollerin' yo let's run away from all these apparatus.
We're chatting with gadgets, but drifting further apart from each other
ain't no stopping the madness. No!
/Unilateral communication by Looptroop
Vad är det för samhälle vi skapar oss egentligen?
Ibland önskar jag att det fanns mer tid till samtal, mer tid att verkligen både lyssna och tala.
Det är som att jag och andra hör varandra, utan att lyssna på vad som egentligen sägs.
Ögonen möts inte,
det blir aldrig en dialog,
vi står ensamma bredvid varandra utan att förstå.
Jag säger inte att jag vill komma nära alla människor eller att jag önskar att alla jag mötte skulle se mig djupt i ögonen och fråga hur jag mår idag. Inte heller att jag själv vill vara sådan, men snarare att de tillfällena då jag gör det skulle vara fler. Och att vännerna jag har en sådan relation med skulle vara fler.
Trots att jag själv använder msn och mobilen en hel del för att hålla kontakt med mina vänner, kan jag inte säga att det är ett idealiskt sätt att kommunicera. Det fungerar när man bara kallpratar, men som ni säkert vet blir det lätt missförstånd. Det behöver inte vara allvarliga sådana, men många nyanser försvinner och små detaljer förstoras upp. Vad betyder egentligen en smiley...Idag har jag använt flera trots att jag inte har lett särskilt mycket alls på riktigt. Ett samtal "face to face" hade betytt mer, vart mer äkta.
Nu är det ju så att jag bor en bit från civilisationen, så visst är det bra att ha internet och mobil. För dagen känner jag mig dock både isolerad och ensam, och önskar att alla apparater inte skulle vara mellan mig och de jag tycker om.
Ta er tid att verkligen lyssna och inte bara höra det era vänner säger..kanske gör det hela skillnaden.
Hejdå från Kvicksund!
22/4 Skavsår
En oanad talang jag har är att få skavsår. Så fort jag skaffar nya skor eller som nu, inlägg, så får jag blåsor på precis alla ställen på fötterna där det är möjligt eller omöjligt. Trots leukoplast och plåster!
För närvarande har jag hela 9 skavsår. Om jag skulle räkna både de gamla och skavsåren i skavsåren skulle jag ha 13. Det ni! Någon som är mer enastående på detta område än mig? Jag kan till och med få skavsår på ställen jag redan tejpat och liksom "säkrat". Det verkar som jag är en riktig ömfoting.. Förhoppningsvis har mina fötter snart läkt ihop och blivit härdade på alla strategiska stälen, för det börjar bli dyrt med alla plåster nu.
Från fötterna kan man då övergå till att diskutera löpning, som är orsaken till att jag ständigt får nya skavsår. Om jag satt är vid datorn för jämnan vore ju inte fötterna något problem. Igår sprang jag den blygsamma distansen fem kilometer, i bra fart utan att ha det minsta ont i vaderna. Sånt gör mig lycklig! Det verkar som jag äntligen börjar få ordning på mina knasiga vader, som bråkat med mig i över ett halvår.
Det var all onödig fakta om mig för idag.
Om ni är med i intresseklubben är det bara att börja annteckna!
Orvar!
(betyder hejdå på franska för den som inte förstod)
21/4 Gotland
I helgen var jag på Efs mitts årsmöte/konferens som hölls på Gotland, och eftersom jag var nominerad till styrelsen satt jag med på både seminarier och det långa årsmötet. Det verkar bli en spännande tid, jag har ingen som helst erfarenhet av styrelsearbete så det kommer bli en hel del att lära. På det konstituerande styrelsemötet (som jag självklart inte visste vad det var innan jag gick dit) blev jag justerare, och det visste jag inte heller vad det var. Det löste sig såklart, det var bara att fråga. Lite pinsamt i och för sig men man överlever alltid. Jag är yngst med betoning på yngst, de andra styrelsemedlemmarna är minst 20 år älre än mig. När vi presenterade oss lät de flsta såhär:
-Hej..Jag har varit med i Efs i ungefär 30 år, jag har två vuxna döttrar, elva barnbarn osv..
Jag klämde fram att jag hade varit med i många olika kyrkor och att jag kom in i Efs genom scouting. Dessutom pluggar jag ju, mer var det inte att säga.
Hur känns nu detta uppdrag?
Positivt är erfarenheterna jag kommer få, och en inplanerad Italienresa!
Utmanade är att jag knappt har någon erfarenhet, det känns inte som att jag har så mycket att komma med..
Den här morgonen när jag läste bibeln kände jag mig trots allt uppmuntrad. Dagens texter handlade om Gideon och Jungfru Maria; två väldigt unga människor som inte kände sig redo för de uppdragg de fick. De valde att lita på Gud och ställa sig till hans förfogande, och blev mäktigt använda. Jag tror inte att jag kommer kunna göra så mycket mäktigt, jag vet inte ens om jag kan bli använd särskilt mäktigt. Men allt det jag är och har får Gud, och jag tror faktiskt att jag på så sätt med hans kraft och hjälp kan få betyda något även i det här sammanhanget.
Även om det var väldigt häftigt med styrelseuppdraget, var det roligaste i helgen inte årsmöte och seminarier som ni nog förstår. Bäst var att träffa alla sköna människor! Lisa, Kennyh, Henrik och den Gotländska hockeypojken Joel var där för att nämna ett par. Lisas små konfirmander var skojiga också, och självklart var min kk sebbe H med. Mest hängde jag med Kennyh, var verkligen roligt att lära känna varann lite mer. Vi hann både snacka och springa, eftersom han lovat hängde han med trots att klockan var elva på kvällen. Han är i vanliga fall en fotbollsnörd så lite jobbigt var det att han är rätt grym på löpning. Tur att man har en skada att skylla på:P För övrigt har jag nu tittat på vänner, som kanske inte är fullt så roligt som Lisa och Kennyh tror, men fullt tittbart. Kortare stunder..jag har som inte tålamod till tv-program. Annat som kan vara värt att nämna är det fantastiska vädret som var underbart att promenera i, att Gotland var vackert och lika bonnigt som här hemma i Kvicksund. Det var fint att ha med norrköpingarna, de var med som observatörer och underhållde mig:P Jag fick till och med min luftmadrass uppblåst!
Jag tog ett stort steg i lördags i min personliga utveckling! Sebbe H och jag jobbade lite på min boollfobi, med blandat resultat. Bollar är fortfarande läskigt.. Men, jag sköt faktiskt några bredsidor och tåfjuttar. Så det så. Sen har Kennyh fått mig att lyssna på Kutless, han har övertygat mig om att de är bra. Annars är jag samma gamla Hanna, är ju lite tjurskallig så det kan vara svårt att få mig att ändra åsikt.
Tack alla härliga vänner för en skön helg! Jag är trött i kroppen och huvudet av för lite sömn och väldigt många intryck, men i själen finns det lite mer energi och livsglädje.
Peace!
och God Bless!
(Gotländsk sten hittad på google)
14/4 Våren är här!
Det är så fruktansvärt vackert här ute i Kvicksund idag, solen skiner och fåglarna kvittrar, vattnet glittrar, ja ni förstår..
Elller, det kan ni ju inte göra eftersom ni uppenbarligigen inte sitter här med mig, men i alla fall. Imorse var jag ute på promenad vid sex-tiden. Lite kallt var det, vinterjackan var på. Men vilken luft och vilket ljus; jag blev helt lycklig. Fåglarna har spel nu, de kvittrar för glatta livet. Morgonpromenader is the shit:P Jag har vart helt laddad hela dagen!
Dessutom hade jag lyckats väldigt bra på förra salsskrivningen vilket bidrog till min allmänt glada sinnesstämning. Tyvärr får jag inte göra min extended (IB:s motsvarighet til projektarbete) i svenska, jag är för sent ute. I engelska gick det dock utmärkt, så nu jag ska börja läsa "The Go-Between" för att se om jag kan kombinera den med ett annat verk jag tycker mycket om., "The Kite-runner". Det är verkligen en fantastisk bok som kommit ut på film i dagarna. Det är i varje fall vad jag tyckte för två år sedan, en åsikt som kanske ändrats. Det blir en hel del läsa framöver, så snart alla labbar är inlämnade. Har tre i fysik som ligger över mig, usch.Det är något av det segaste skolarbete man kan sitta och göra, ändlösa uträkningar och misslyckade resultat.
Nog om skolan, nu ska jag sätta mig på förstu-trappen ch fika lite samt läsa dagens tidning. Jag hann inte riktigt klart imorse, och trots att fysik är otroligt viktigt och bra på många sätt så klarar man sig inte utan allmänbildningen som finns att hämta ur det dagliga nyhetsflödet. Ni ser hur vackert jag uttryckte mig där, antar att jag faktiskt har rätt. Det vore trevligt om mitt påstående är sant, så vi säger att det är det.
Ha det så fint ute i våren ni med, nu ska jag sluta sitta här och damma...
/Hanna
13/4 Jag klarade det!
Hann dock inte med att träna, mendet får jag ta igen imorrn när jag och mamma ska till gymmet. Ville bara säga, att ja jag klarade att skriva en internal, och ja jag känner mig glad och nöjd. Jag hittade the general statement:)*proud*
