Mina tankar - Min värld

Det har varit en skön dag, måste jag tillstå... Idag har jag bara haft en lektion, sen var det ledigt fram till dess att vi skulle ta skolfoto. På den fria tiden hann jag skriva labbrapport, äta pannkakslunch (mumsfilibabba) , sova lite och umgås med några i parallellklassen. Nu när jag börjat på riktiga IB, och därmed inte längre går i pre-IB har jag alla mina lektioner med de som går i den andra IB-ettan på vår skola. Det känns jättebra att få chansen att lära känna dem ordentligt. Jag är innerst inne rätt blyg, så att bara ta kontakt när det inte finns någon förevändning för det har jag inte vågat. Nu när vi jobbar ihop på lektioner, så är det mycket lättare att lära känna varandra. Det gör mig glad, för det är få saker som är så givande som att lära känna nya människor. Man lär sig så mycket, och får förståelse för helt nya saker.



En relation som i likhet med nya vänner ger något speciellt är relationen till Gud. Till skillnad från det vi får från mäniskor, går Gudsrelationen mycket djupare. Det förvandlar ens hjärta. När vi lär känna Gud kan vi bli sådana som han skapat oss att vara, och det tror jag är sann lycka...
På den senaste tiden har jag längtat efter att ägna mer tid åt bön och bibel, och jag upptäcker hela tiden mer om hur underbar Gud är. Det står i bibeln att vi ska närma oss Gud, så kommer Han att närma sig oss. Det är något som verkligen stämmer!  
Om du aldrig har bett förut, tycker jag du ska pröva. Känns det konstigt eller pinsamt, så göm dig på ditt rum. Säg till Gud att du vill lära känna honom, och så får du se vad som händer.. :P
Är du riktigt nyfiken, prova att läsa bibeln också. Jag vågar påstå att det kan förändra ditt liv totalt. Det har det gjort med mitt liv i alla fall...

21/8 Tisdag

Idag var det första dagen vi läste efter schema. Igår var det upprop, men idag började allvaret. Två lektioner har jag haft, svenska higher level och matte higher level.
Vår svensklärare Mona inledde lektionen med att be oss skriva upp sitt hemnummer på tavlan. Sen sa hon att vi inte skulle tveka att ringa om vi hade några frågor, eller om vi var sjuka och inte kunde komma på lektionen. Då är det nämligen viktigt att vi får ta del av annteckningar och vad vi ska göra, så att  vi inte halkar efter. På något vis kändes det som att hon förberedde oss på framtida nervsammanbrott, hehe. Det bestående intrycket av Mona som lärare var annars väldigt positivt. Hon verkar otroligt kunnig i sitt ämne, och hon kan verkligen konsten att tala väl. Dessutom var hon engagerad och tycker mycket om sitt ämne som jag uppfattade det. Härligt med sådana lärare. Min mattelärare Hans, introducerade oss till sin kurs på ett annorlunda vis. Han började att tala om för oss att matte higher minsann är ett svårt ämne, där man måste jobba hårt. Man ska inte tro att man bara kan sitta och titta på talen, man måste nöta med papper och penna. Dessutom kommer han gå fort fram, och vi kommer att vara tvugna att lägga ner mycket tid på matten eftersom det kommer att vara en hel del läxor. Efter den uppmuntrande harangen, började han genast med sina genomgångar. De var, precis som vanligt, rätt svåra att hänga med i innan man kommer in i tänket. Han förväntar sig att man ska begripa på en gång, men om man ska göra det gäller det att vara med på noterna. Trots att det oftast går lite väl mycket undan på hans lektioner uppskattar jag honom som lärare. Han är, precis som Mona och de andra IB-lärarna, väldigt engagerad i sitt ämne. Man kan riktigt se hans iver att proppa våra unga, formbara huvuden fulla med kunskap. Det är inspirerande må jag säga! (Om än lite utmattande ibland)

Det känns riktigt bra att börja skolan igen. Helgens tillfälliga nervositet och förvirring har gett vika. Jag tror att jag, trots min oro, har valt rätt ämnen. Ämnen som jag kommer att trivas med under de två år jag kommer att fördjupa mig i dem. Det är jätteroligt att träffa min sköna klass igen, och dessutom är det några nya människor som kommer tillbaka från diverse utbytesår som nu berikar vår klass. En tjej från Karlstad är det också som börjar med oss. Alltid trevligt med nya bekantskaper att få dela erfarenheter med. Det gör en verkligen rikare. Jag är inställd på att mitt första år på IB (har gått PreIB året innan), kommer innebära mycket arbete. Samtidigt är jag övertygad om att jag kommer att få utvecklas som person och lära mig en hel massa, inte bara om världen, utan också om mig själv och andra. det är en utmaning, ochnu antar jag den. Kan det bli mer spännande? Min skola äger!
..tycker jag och min klass i varje fall :)

"Planering och rutiner."
                                        "Ordning och reda. "
        
            -Ord som betyder olika saker för olika människor.

För mig är alla fyra orden viktiga. Eftersom jag pluggar mycket, samtidigt som jag vill ha ett socialt liv, och dessutom hinna med att träna behöver jag både planering, rutiner, ordning och reda för att livet ska fungera. Jag gillar att ha många bollar i luften, men för att det ska vara roligt måste jag ha koll på dem. Om jag känner att jag inte har kontroll blir jag stressad och mår dåligt, får en hud som krånglar och svårt att sova. Ja, alla möjliga saker händer när jag inte kan sortera och prioritera bland allt jag har att göra. Tyvärr klarar jag inte alltid av att få ihop det hur jag än vrider och vänder på saker och ting...

När jag satte mig vid mitt skrivbord igår kväll för att planera veckan, så märkte jag att jag hade väldigt mycket att göra. Mer än jag hade trott att det skulle bli, så jag blev helt uppstressad. Det kändes omöjligt att hinna allt, och jag hade ångest när jag gav mig ut på min löprunda. Så bestämde jag mig för att be. Jag berättade för Gud precis hur mycket det var i min kalender, och hur otillräcklig jag kände mig. Jag fick lämna allt i Hans händer, och ångesten släppte. Läget var under kontroll igen, men det var inte jag som kontrollerade. Det fick Gud göra, och vilken lättnad jag kände!

Det var en ny upplevelse, och jag fick förstå att jag inte behöver oroa mig så mycket. Visst är det bra med ordning och reda, med rutiner och planering. Det underlättar för en att hinna med det man behöver göra, speciellt om man har många olika saker för sig. Fast viktigast av allt för mig som kristen, är att överlämna sig själv, och det man gör til Gud. Då tar Han hand om det så att det ordnar sig, och att allt blir till det bästa. Något jag verkligen vill ta med mig i livet. Speciellt då skolan drar igång om en vecka, med allt som det innebär av prestationshets och tidspress. Lita på Gud i alla lägen, för Han är alltid där!

Löpning är något av det härligaste jag vet! Det är få saker som går upp mot en lyckad löprunda,
föreställ dig bara en ljummen sommarkväll...
Solen är på väg att gå ner, och hela din värld badar i ett milt kvällsljus. Vinden fläktar svagt, och fåglarna kvittrar sina sista aftonsånger. Du springer på lätta fötter efter landsvägen, genom skog och vid sidan av gyllene vetefält. Förbi hagar med kossor, som tittar storögt på dig när du flyger förbi...
Så kommer du till slut hem, helt svettig och med andan i halsen.
Du känner hjärtat bulta och är bara.. alldeles alldeles genomlycklig...

Att springa är min absoluta favoritmotion. Jag tror inte det finns någon annan motion som så effektivt ger bättre kondition, samtidigt som den stärker de största muskelgrupperna och skelettet. Dessutom är ett genomfört intervallpass välgörande för självförtroendet. Tjusningen i att lyckas att springa den sista 1000-meters intervallen trots att man tror att man kommer att dö på kuppen är helt enkelt svårslagen. Det är viljans seger över instinkten att bara ge upp, och det är att klara mer än man trodde var möjligt. Sånt gör att man sträcker lite extra på sig!  Den meditativa biten i ett lungt löppass utan musik i öronen får heller inte underskattas. Man rensar bland tankar, och ibland stänger man till och med av dem för en stund. När man är hemma igen känns huvudet lättare och det är ordning på tankeverksamheten.

Vad vill jag säga med allt detta? Jo, att löpning är det härligaste jag vet såklart! Bra på alla upptänkliga sätt och vis. Och så tycker jag, att du också borde snöra på dig joggingskorna och ta en tur. För när du byggt upp din kondiion tillräckligt för att det ska vara behagligt att springa några km, så kommer du garanterat att känna dig lika lycklig som jag gör fyra gånger i veckan..

Tänk att man kan få vara med om så mycket på så kort tid. Jag har fått lära känna nya och roliga människor, fått umgås med gamla vänner, och fått ta emot mycket omtanke och värme. Jag har lärt mig en hel massa om Gud och om mig själv...
Bortkommna och vilsna pusselbitar av mitt liv har fått hitta till sina platser, och jag känner mig som en hel människa. Mer hel än jag varit på länge. Det är fantastiskt vad som kan hända i ens liv när man tar sig tid att umgås med Gud. Jag är fri, och så fylld av hopp! 
 
Den här veckan i Örnsköldsvik var den sista sommarlovsveckan. Visst är det hela två veckor kvar tills skolan börjar, men nu måste jag ta tag i en fetingstor matteläxa, och jag har 350 sidor kvar i en Dickens-bok, så på något sätt är sommaren över för min del. Kanske borde det kännas vemodigt, men jag tycker att det är rätt skönt.
Jag längtar efter hösten. Längtar efter att få tillägna mig mer kunskap, och efter att få anta nya utmaningar. Jag saknar det höga tempot, och planeringen av dagarna.

Ge mig härlig höstluft som inte är det minsta kvav.
Måla världen i nya färger och låt höststormar blåsa in förändring.

Livet är härligt, och jag vill ha mer av det!