den 29 april
I varje fall i fem härliga dagar...
Eftersom det är första maj på torsdag och klämdag på fredagen har min skola lagt en studiedag på valborgsmässoafton. Mycket uppskattat! Speciellt av mig, då jag har känt mig lite sliten ett tag. Vi har haft väldigt mycket plugg sen i påskas, men nu verkar det äntligen trappas ner inför sommarlovet. Mina helger efter den här ser dock ut att bli en smula hektiska..Lisa kommer, helgen efter ska jag till Piteå, och helgen därpå är det styrelsemöte på Hagabergs folkhögskola som gäller. Tack och lov är det mesta väldigt roligt, så då ska nog orken finnas där den också.
Imorgon är det grillfest hos Sebbe som gäller, min trogna vän och vapendragare. en skön snubbe kort och gott!Även om han är rätt lång... Förhoppningsvis infinner sig även Samuel och David, sen ska vi titta på brasa och lyssna på lite musik i vår kyrka, det blir konsert helt enkelt. Jag hoppas och tror att vi får en skojig kväll!
Det verkar kanske som att jag ropar ut varannan mening med tanke på alla utropstecken, det kommer sig av att jag suttit och tittat på So you think you can dance i ungefär en timme. Det är ett programm som har en förmåga att få mig i en högst upprymd sinnesstämning, det finns knappast något annat som gör mig så inifrån-glad som bra dans.
Nu är det tid för mig att öva upp min färdigheter i alfapet..
Bye bye från Kvicksund!
27/4 Ny kärlek!
Den här dagen har i ärlighetens namn varit lite deppig.. Jag har suttit hemma och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Livet kändes fruktansvärt, och inte ens alfapet hjälpte.
Men, så hände något!
För mig som inte är så teknisk eller modern av mig, så har upptäckten av webbtv varit en skänk från ovan som jag helt nyligen tagit emot. Idag ko mgenombrottet, då jag insåg att inte bara svt har webbtv utan att även alla andra kanaler tillhandahåller denna fantastiska service. (Okej, det var Donia som tipsade mig, så jag kan inte ta åt mig någon ära) Så även kanal fem! Min kväll/natt slutade med att jag tittade på 3 stycken "So you think you can dance" avsnitt, och när det sista tog slut sitter deppiga jag med ett stort leende på läpparna. Jag har ingen större talang och kommer aldrig bli någon dansstjärna, men att titta på de som är det gör mig faktiskt lycklig!
Dessutom var det jättespännande att se min gamla klasskompis Oscar dansa i tv, han var väldigt söt när han var sådär supernervös (söt som jag blir nostalgisk och tänker på högstadiet, inte söt som i attraktiv!). Man blir lite stolt eftersom vi trots allt gått i samma klass..Han gick vidare till slutaudition, vilket var grymt bra även om han verkar ha åkt ut i första omgången där. När jag tittar på sånt här önskar jag att dansen hade vart gåvan som getts mig. Vilket liv jag hade haft då...
Nu är ju det en dröm som ligger ganska långt ifrån verkligheten, eftersom jag inte har några större fysiska talanger. Mina styrkor ligger på annat håll.
Men att drömma kostar ingenting, och i natt blir det nog rätt dansanta drömmar.
Jag älskar dans, och jag älskar webbtv, som gör att jag kan titta på bra dans fast jag inte har fler tv-kanaler än kanal 6, tvåan, ettan och tv4(jag vet att det är mobbat, men jag slösar iaf inte bort mitt liv framför tvn på det här viset)
Sov gott, det tänker jag göra!
Den 26 April
(Who are we?) We're a generation obsessed with communication
That can't talk to each other face to face and
Much less touch, it must be radiation
Taught to small talk and hold a conversation.
While cellular phones are killing us all.
We put the guns to our own heads yelling: - "Hello!"
Click, click - a flat line or a dial tone!?
Can't live with the fact we must die alone.
And I ain't know why, no real dialogue?
It's what the world's crying for, dying for - high or low.
I'm trying yo.
All from my lyrics to my liner notes - to communicate,
but too many things are in the way.
Technology got me hollerin' yo let's run away from all these apparatus.
We're chatting with gadgets, but drifting further apart from each other
ain't no stopping the madness. No!
/Unilateral communication by Looptroop
Vad är det för samhälle vi skapar oss egentligen?
Ibland önskar jag att det fanns mer tid till samtal, mer tid att verkligen både lyssna och tala.
Det är som att jag och andra hör varandra, utan att lyssna på vad som egentligen sägs.
Ögonen möts inte,
det blir aldrig en dialog,
vi står ensamma bredvid varandra utan att förstå.
Jag säger inte att jag vill komma nära alla människor eller att jag önskar att alla jag mötte skulle se mig djupt i ögonen och fråga hur jag mår idag. Inte heller att jag själv vill vara sådan, men snarare att de tillfällena då jag gör det skulle vara fler. Och att vännerna jag har en sådan relation med skulle vara fler.
Trots att jag själv använder msn och mobilen en hel del för att hålla kontakt med mina vänner, kan jag inte säga att det är ett idealiskt sätt att kommunicera. Det fungerar när man bara kallpratar, men som ni säkert vet blir det lätt missförstånd. Det behöver inte vara allvarliga sådana, men många nyanser försvinner och små detaljer förstoras upp. Vad betyder egentligen en smiley...Idag har jag använt flera trots att jag inte har lett särskilt mycket alls på riktigt. Ett samtal "face to face" hade betytt mer, vart mer äkta.
Nu är det ju så att jag bor en bit från civilisationen, så visst är det bra att ha internet och mobil. För dagen känner jag mig dock både isolerad och ensam, och önskar att alla apparater inte skulle vara mellan mig och de jag tycker om.
Ta er tid att verkligen lyssna och inte bara höra det era vänner säger..kanske gör det hela skillnaden.
Hejdå från Kvicksund!
22/4 Skavsår
En oanad talang jag har är att få skavsår. Så fort jag skaffar nya skor eller som nu, inlägg, så får jag blåsor på precis alla ställen på fötterna där det är möjligt eller omöjligt. Trots leukoplast och plåster!
För närvarande har jag hela 9 skavsår. Om jag skulle räkna både de gamla och skavsåren i skavsåren skulle jag ha 13. Det ni! Någon som är mer enastående på detta område än mig? Jag kan till och med få skavsår på ställen jag redan tejpat och liksom "säkrat". Det verkar som jag är en riktig ömfoting.. Förhoppningsvis har mina fötter snart läkt ihop och blivit härdade på alla strategiska stälen, för det börjar bli dyrt med alla plåster nu.
Från fötterna kan man då övergå till att diskutera löpning, som är orsaken till att jag ständigt får nya skavsår. Om jag satt är vid datorn för jämnan vore ju inte fötterna något problem. Igår sprang jag den blygsamma distansen fem kilometer, i bra fart utan att ha det minsta ont i vaderna. Sånt gör mig lycklig! Det verkar som jag äntligen börjar få ordning på mina knasiga vader, som bråkat med mig i över ett halvår.
Det var all onödig fakta om mig för idag.
Om ni är med i intresseklubben är det bara att börja annteckna!
Orvar!
(betyder hejdå på franska för den som inte förstod)
21/4 Gotland
I helgen var jag på Efs mitts årsmöte/konferens som hölls på Gotland, och eftersom jag var nominerad till styrelsen satt jag med på både seminarier och det långa årsmötet. Det verkar bli en spännande tid, jag har ingen som helst erfarenhet av styrelsearbete så det kommer bli en hel del att lära. På det konstituerande styrelsemötet (som jag självklart inte visste vad det var innan jag gick dit) blev jag justerare, och det visste jag inte heller vad det var. Det löste sig såklart, det var bara att fråga. Lite pinsamt i och för sig men man överlever alltid. Jag är yngst med betoning på yngst, de andra styrelsemedlemmarna är minst 20 år älre än mig. När vi presenterade oss lät de flsta såhär:
-Hej..Jag har varit med i Efs i ungefär 30 år, jag har två vuxna döttrar, elva barnbarn osv..
Jag klämde fram att jag hade varit med i många olika kyrkor och att jag kom in i Efs genom scouting. Dessutom pluggar jag ju, mer var det inte att säga.
Hur känns nu detta uppdrag?
Positivt är erfarenheterna jag kommer få, och en inplanerad Italienresa!
Utmanade är att jag knappt har någon erfarenhet, det känns inte som att jag har så mycket att komma med..
Den här morgonen när jag läste bibeln kände jag mig trots allt uppmuntrad. Dagens texter handlade om Gideon och Jungfru Maria; två väldigt unga människor som inte kände sig redo för de uppdragg de fick. De valde att lita på Gud och ställa sig till hans förfogande, och blev mäktigt använda. Jag tror inte att jag kommer kunna göra så mycket mäktigt, jag vet inte ens om jag kan bli använd särskilt mäktigt. Men allt det jag är och har får Gud, och jag tror faktiskt att jag på så sätt med hans kraft och hjälp kan få betyda något även i det här sammanhanget.
Även om det var väldigt häftigt med styrelseuppdraget, var det roligaste i helgen inte årsmöte och seminarier som ni nog förstår. Bäst var att träffa alla sköna människor! Lisa, Kennyh, Henrik och den Gotländska hockeypojken Joel var där för att nämna ett par. Lisas små konfirmander var skojiga också, och självklart var min kk sebbe H med. Mest hängde jag med Kennyh, var verkligen roligt att lära känna varann lite mer. Vi hann både snacka och springa, eftersom han lovat hängde han med trots att klockan var elva på kvällen. Han är i vanliga fall en fotbollsnörd så lite jobbigt var det att han är rätt grym på löpning. Tur att man har en skada att skylla på:P För övrigt har jag nu tittat på vänner, som kanske inte är fullt så roligt som Lisa och Kennyh tror, men fullt tittbart. Kortare stunder..jag har som inte tålamod till tv-program. Annat som kan vara värt att nämna är det fantastiska vädret som var underbart att promenera i, att Gotland var vackert och lika bonnigt som här hemma i Kvicksund. Det var fint att ha med norrköpingarna, de var med som observatörer och underhållde mig:P Jag fick till och med min luftmadrass uppblåst!
Jag tog ett stort steg i lördags i min personliga utveckling! Sebbe H och jag jobbade lite på min boollfobi, med blandat resultat. Bollar är fortfarande läskigt.. Men, jag sköt faktiskt några bredsidor och tåfjuttar. Så det så. Sen har Kennyh fått mig att lyssna på Kutless, han har övertygat mig om att de är bra. Annars är jag samma gamla Hanna, är ju lite tjurskallig så det kan vara svårt att få mig att ändra åsikt.
Tack alla härliga vänner för en skön helg! Jag är trött i kroppen och huvudet av för lite sömn och väldigt många intryck, men i själen finns det lite mer energi och livsglädje.
Peace!
och God Bless!
(Gotländsk sten hittad på google)
14/4 Våren är här!
Det är så fruktansvärt vackert här ute i Kvicksund idag, solen skiner och fåglarna kvittrar, vattnet glittrar, ja ni förstår..
Elller, det kan ni ju inte göra eftersom ni uppenbarligigen inte sitter här med mig, men i alla fall. Imorse var jag ute på promenad vid sex-tiden. Lite kallt var det, vinterjackan var på. Men vilken luft och vilket ljus; jag blev helt lycklig. Fåglarna har spel nu, de kvittrar för glatta livet. Morgonpromenader is the shit:P Jag har vart helt laddad hela dagen!
Dessutom hade jag lyckats väldigt bra på förra salsskrivningen vilket bidrog till min allmänt glada sinnesstämning. Tyvärr får jag inte göra min extended (IB:s motsvarighet til projektarbete) i svenska, jag är för sent ute. I engelska gick det dock utmärkt, så nu jag ska börja läsa "The Go-Between" för att se om jag kan kombinera den med ett annat verk jag tycker mycket om., "The Kite-runner". Det är verkligen en fantastisk bok som kommit ut på film i dagarna. Det är i varje fall vad jag tyckte för två år sedan, en åsikt som kanske ändrats. Det blir en hel del läsa framöver, så snart alla labbar är inlämnade. Har tre i fysik som ligger över mig, usch.Det är något av det segaste skolarbete man kan sitta och göra, ändlösa uträkningar och misslyckade resultat.
Nog om skolan, nu ska jag sätta mig på förstu-trappen ch fika lite samt läsa dagens tidning. Jag hann inte riktigt klart imorse, och trots att fysik är otroligt viktigt och bra på många sätt så klarar man sig inte utan allmänbildningen som finns att hämta ur det dagliga nyhetsflödet. Ni ser hur vackert jag uttryckte mig där, antar att jag faktiskt har rätt. Det vore trevligt om mitt påstående är sant, så vi säger att det är det.
Ha det så fint ute i våren ni med, nu ska jag sluta sitta här och damma...
/Hanna
13/4 Jag klarade det!
Hann dock inte med att träna, mendet får jag ta igen imorrn när jag och mamma ska till gymmet. Ville bara säga, att ja jag klarade att skriva en internal, och ja jag känner mig glad och nöjd. Jag hittade the general statement:)*proud*
11/4 Mördarvecka
Är vad det här har varit, och den är inte slut än..
Trots att matte-internal och en fysiklabb hänger som grå moln på den blå himlen,
har jag faktiskt en tro på att solen snart kommer att lysa genom sprickor i det molntäcke jag haft över mig.
Efter regn kommer det sol heter det ju, och den här veckan har det sannerligen spöregnat så nu väntar jag på värmen.
Nu är det dags att sova lite, för att ha kraft att stiga upp tidigt imorrn och genomföra diverse gymnastiska övningar samt slutföra min matte-uppsats.
Ha en trevlig helg, jag återkommer!
8/4 Biff eller vad?
-stark asså
kompisen säger, vem?
-där, kolla!
Jag hoppas att de snackade om mig, det kan ju ha vart någon annan men hoppet lever! I just den övningen tar jag rätt tungt faktiskt, man vet aldrig. Denna kommentar, som kanske inte ens var riktad till mig, hade hur som helst den effekten att den fick mig att tända till lite, och träna ännu hårdare idag. Jag tränade överkropp, vilket är det roligaste. Funderar faktiskt på att sluta med alla benövningar eftersom löpsäsongen börjar nu. Nog måste backträning och intervaller räcka för att hålla uppe muskelmassan i lår och rumpa? Jag lägger hellre tid på att träna axlar, en muskelgrupp jag är pinsamt svag i. Magen behöver egentligen också lite fler och tuffare omgångar.
Ikväll känner jag mig som värsta muskelknippet, en känsla som sitter fint.
Att den inte överensstämmer helt med verkligheten, är ju faktiskt något som går att ordna, kanske är jag på god väg att bli än mer "fit" som vi alltid sa i högstadiet. Framtiden får utvisa om timmarna i gymmet kommer ge mig mer än ett grymt välmående och fet träningsvärk.
till dig som ids läsa det jag skriver,
"Peace in thy breast"
(shakespeare)
Citerad av Kvicksunds och Lisas eegna Brutta;)
7/4 Stress, eller?
"Svårigheter gör en bara starkare när man går med Jesus"
Antar att det är nu jag får lära mig att lita på,
att lämna över,
att ta hans hand.
Själv brukar jag säga "det löser sig" , med sanningen " för den som älskar Herren samverkar allt till det bästa" i bakhuvudet.
Idag hade vi hemgrupp hemma hos mig, vilket var väldigt trevligt. Vi tittade lite på mr.Bean, spelade TP (alltid på lika mycket liv och död) , fikade och hade bön och bibel stund. Det var en kväll fylld av skön gemenskap och härlig Gudsnärvaro under bönen. När vi ber och sjunger ihop, då tycker jag det är som att vi sätter oss vid Jesu fötter, precis som Maria i bibeln, och bara är. Det är min upplevelse, och allt som oftast känner jag mig uppmuntrad i min tro och Gudsrelation efter att vi träffats.
Du som läser och är kristen, var med i en hemgrupp!
Gonatt och sov gott från ett vårigt Kvicksund...
5/4 Första gången bakom ratten
Jag är såå stolt över mig själv. Både jag och pappa tyckte det var väldigt spännande att svänga runt på parkeringen i Folkesta i 25 km/h, och nu vet jag både när man ska blinka och bromsa; när det är dags att svänga. Dessutom har jag lärt mig att det är viktigt att köra på rätt sida av vägen och inte trampa på bromsen och gasen samtidigt. Viktiga kunskaper som jag nu förvärvat, helt otroligt vad mycket det är som man måste hålla ordning på när man kör bil...Efter at vi svängt runt i Folkesta körde jag oss till Hällbybrunn, vilket gick bra trots vissa kommunikationsproblem (jag har lite problem med höger och vänster). Pappa säger riktning, jag pekar och frågar -"ditåt?"
-"precis, perfekt" svarar pappsen.
Det kändes i varje fall rätt bra, och jag och pappa hade rätt trevligt. Jag trivs väldigt bra i min pappas sällskap, vi förstår varann bra för det mesta. Så det lär inte bli några problem nu när han är min private billärare, bara jag inte krockar in i nåt för det tror jag att han skulle tycka var jobbigt, hehe.
Efter att vi kört runt i en timme konstaterade vi att det kändes snabbare när jag körde i 40km/h än när han körde i 90km/h, dessutom var adrenalin-påslaget betydligt högre när jag satt vid ratten för oss båda. Tänk vad häftigt när jag väl gasar på:P
Ha det fint, och om ni ber gonattbön;
be om beskydd när ni är ute på vägarna..
För nu har jag och pappa börjat köra på dom, och jag är farlig och vinglig kan jag tala om!
(vi lovar att inte köra där det finns massa bilar, men passa dig om du ska till willys vid nie-snåret)
Brum brum från Kvicksunds nya racertalang
(Pappa tycker att jag är jätteduktig)
En sån här kan jag tänka mig i artonårspresent, om ni funderar på vad ni ska köpa;)
4/4 Fotboll
För det första, vill jag klargöra att mina tidiga fotbollsminnen är av en mycket traumatisk karaktär. Jag har tvingats att spela det på skolans idrott, och alltid misslyckats grovt. På¨grund av min bollrädsla tenderar jag att skrika alternativt tjuta till så fort bollen närmar sig, och det är väl ingen ultimat spelstil. Vilka reglerna är har jag aldrig förstått, spelet är lika obegripligt som grekiska fast mer ointressant. En sak har jag i varje fall insett; om man inte kan träffa bollen när man sparkar mot den kan man alltid stå ivägen för andra som vill sparka den. Jag brukar helt enkelt spela i försvaret om jag tvingas till fotbollsplanen.
Att jag inte själv kan spela eller förstår reglerna är dock inte de enda skälen till varför min oförståelse inför hela fotbollsgrejen är så extrem. Jag kan för mitt liv inte inse vad som är så skoj med att springa runt på en gräsplan jagandes en svart vit boll! Att sen betala för att se det, hmm, man undrar ju vad som far i folk. Kennyh hävdar att fotboll är "blod, lidande, glädje, liv och död" etc. Jag frågar mig, var är glädjen och döden? Jag har aldrig skratttat under en match, och dessvärre har heller aldrig någon spelare dött så att matchen tagit slut lite tidigare. (nu är det lite på skämt, jag är inte så bra på sånt men det sista var menat som det)
Möjligtvis kan jag förstå at de som spelar blir upplivade och taggade av spelet, men att det vid sidan av står massa fans och gapar är ett ännu större mysterium. Trots att somliga säkert aldrig själva varit särskilt aktiva står de där, iklädda löjliga hattar och tröjor och sjunger fåniga sånger för att de tycker om ett gäng löjligt överbetalda snubbar som har skills med bollen. Jag fattar inte!
Nå, nu är det ändå så att man inte kan förstå allt här i världen. Fotboll är ett stort mysterium jag inte kan lösa, på det området är jag obildbar. Kanske finns det något bra med det, eftersom så många är så förtjusta. Kennyh med flera, ni är lite märkliga men jag kan umgås med er ändå;)
3/4 Så var denna väntan över
Jag kom INTE in på uwc!
Ett litet torrt brev om hur fantastiska alla var och hur de egentligen hade sänt fler och hur ont om pengar det var meddelade mig att jag inte tilldelats något stipendium. Så, den eviga frågan: Hur känns det efter en sån här förlust?
-Jaa, jo det känns väl, inte så jättemycket. Visst är jag en smula besviken, och frestelsen att tänka illa om kommitten erkänns vara stor. Men, det är ändå så att jag snart gjort ett IB-år, och nu vet jag med säkerhet att det bara blir ett till. Den tanken är inte så dum! Dessutom är det inte så att jag precis lider här hemma, jag trivs bra med både mina lärare och min klass.
Att veta hur det blir nästa år känns skönt, väntan är över. Det känns att det bara är ett år kvar till exams, och det börjar nog bli dags att tända till i skolan nu. Det här året har jag tagit det väldigt lugnt, men det här gav mig ny kamplust. Jag ska kämpa för att gå ut IB på Eskil med grymma betyg, och det är dags att lägga manken till för på sistone har jag bara blivit latare...Märkligt att det jag känner mest är kamplust, efter at jag fått veta att "de inte vill ha mig". I och för sig var det något jag tänkte åp vägen till skolan idag, att jag ären fighter. Sen fick jag påminna mig om att även om jag har ett starkt inre, så fanns det inte där utan en källa.
"Hämta nu styrka hos Herren, av Hans oerhörda kraft"
Ef. 6:10
Vart jag än går får jag följa Jesus, och det är långt viktigare än allt annat i den här världen.
Hos honom är jag stark, hos honom är jag trygg.
Världen, jag är inte slagen till marken, jag är fortfarande redo att möta livet och se vart det tar mig,
även om det inte tar mig till uwc.
Allt för ikväll, ha det fint!
