Mina tankar - Min värld

Det finns en sport här på jorden, som jag hatar mer än alla andra sporter. I detta inlägget kommer ni, kära läsare, att få ta del av min historia med den, mina tankar kring den, och min oförståelse för den och dess trogna supportrar. Jag tillägnar min kompis Kennyh detta inlägg, trots att han inte sjungit Hosanna i c-dur ståendes på händer (vilket annars är kravet för att gratis bli omnämnd i min blogg) Som troget arsenal-fan kontrasterar hans tankar och känslor kring fotboll starkt mot mina egna, och denna kontrast har väckt många tankar hos mig som är väl värda att yttra till omvärlden.

För det första, vill jag klargöra att mina tidiga fotbollsminnen är av en mycket traumatisk karaktär. Jag har tvingats att spela det på skolans idrott, och alltid misslyckats grovt. På¨grund av min bollrädsla tenderar jag att skrika alternativt tjuta till så fort bollen närmar sig, och det är väl ingen ultimat spelstil. Vilka reglerna är har jag aldrig förstått, spelet är lika obegripligt som grekiska fast mer ointressant. En sak har jag i varje fall insett; om man inte kan träffa bollen när man sparkar mot den kan man alltid stå ivägen för andra som vill sparka den. Jag brukar helt enkelt spela i försvaret om jag tvingas till fotbollsplanen. 

Att jag inte själv kan spela eller förstår reglerna är dock inte de enda skälen  till varför min oförståelse inför hela fotbollsgrejen är så extrem. Jag kan för mitt liv inte inse vad som är så skoj med att springa runt på en gräsplan jagandes en svart vit boll! Att sen betala för att se det, hmm, man undrar ju vad som far i folk. Kennyh hävdar att fotboll är "blod, lidande, glädje, liv och död" etc. Jag frågar mig, var är glädjen och döden? Jag har aldrig skratttat under en match, och dessvärre har heller aldrig någon spelare dött så att matchen tagit slut lite tidigare. (nu är det lite på skämt, jag är inte så bra på sånt men det sista var menat som det)

Möjligtvis kan jag förstå at de som spelar blir upplivade och taggade av spelet, men att det vid sidan av står massa fans och gapar är ett ännu större mysterium. Trots att somliga säkert aldrig själva varit särskilt aktiva står de där, iklädda löjliga hattar och tröjor och sjunger fåniga sånger för att de tycker om ett gäng löjligt överbetalda snubbar som har skills med bollen. Jag fattar inte!

Nå, nu är det ändå så att man inte kan förstå allt här i världen. Fotboll är ett stort mysterium jag inte kan lösa, på det området är jag obildbar. Kanske finns det något bra med det, eftersom så många är så förtjusta. Kennyh med flera, ni är lite märkliga men jag kan umgås med er ändå;)