Misslyckad början på en förhoppningsvis lyckad dag..
Nå, förhoppningsvis så blir som sagt resten av dagen, efter att jag lyckats sätta mig på bussen, bättre än min tämligen misslyckade början. Jag har saknat Linnea, så det känns roligt att få träffa henne igen. Vi får se vad vi hittar på.
Nu kom jag inte på något mer att skriva, men jag hoppas att det lilla jag åstadkom räcker för att hålla kvar er fyra läsare som fortfarande finner intresse i de små texter jag knackar ner.
Kram till er!
Tänk.. tänk.. tänk..
Inom mig utkämpas slag och kartor ritas om, det händer hur mycket som helst. Det är ett stort kaos av känslor som jag hela tiden väljer att möta istället för att fly ifrån, trycka undan eller sopa bort.
Och på ytan,
inte mer än en krusning.
Snart kommer det nog ett sådant djupt inlägg, för jag vill uttrycka mina insikter och känskor.
Men först, ge mig lite mer tid...
det behöver jag.
Tok-essay
Ja, vad säger man om det? Än så länge att denna uppsatsen drar ut på tiden...
Förvirrad
Förvirrad, som sagt...
Ett boktips som kan ändra ditt liv!
Ikväll läste jag "normaloch fin" skriven av Caroline Eriksson 
Jag avhåller mig från fler stilkommentarer änpopulärvetenskaplig och lättillgänglig.
Det är nämligen innehållet som gör boken så sjukt bra. Den handlar kortfattat om att acceptera sin kropp, och sätta hälsa och mående i första rummet, före utseende. Jag måste tyvärr säga att det för mig ofta blir utmanande och lite jobbig läsning. Samtidigt oerhört befriande, det känns som attjag hittat en sund röst som talar lite vett i mig som omväxling till alla förvirrande dieter, och för min kropp osunda ideal jag brukar exponera mig för.
Läs den här boken, oavsett om du själv upplever att du har problem med din självbild och kroppsuppfattning eller ej. Jag lovar att du kommer känna dig en smula befriad efteråt. Detta garanteras för de allra flesta (tjejer) eftersom jag i mitt snart artonåriga liv träffat mycket få tjejer och kvinnor med den sunda syn som bokens författare har och förespråkar. Jag vågar till och med hävda att jag aldrig mött någon som inte uttryckt en enda av de åsikter/fakta/tankemönster som Caroline argumenterar emot med fakta, sunt förnuft och enkel logik.
Så för allt i världen, läs "normalochfin", eller låna den på närmaste bibliotek. Hör du till skaran som har ett mer komplicerat förhållande till din kropp, mat och ätande, ja då kommer boken vara en hjälp till att förändra ditt liv.
Ett liv med mående och hälsa i centrum,
istället för ett ouppnåeligt ideal!
Kram på er:)
30/6
Jag tänker en hel del..men på sånt jag vill hålla för mig själv, inte skriva ut åt hela världen.
Inspirationen tryter, och jag lovar inga inlägg den närmsta månaden. En hel hög med skolarbete, deff och träning upptar mycket tid för närvarande.
Orvar kära läsare!
den 15 Juni 2008
Efter en period full av strapatser; kompisar över helger, trimträff i Piteå, dagslångt styrelsemöte, Norrköpingsbesök och en härlig kanothajk, så har jag slutligen fått en vecka över till att gå hemma och skrutta. Med tanke på det för mig fruktansvärda humör jag uppvisat så var det välbehövligt med en paus från det sociala livet. Jag har insett att jag inte är en så social människa som jag länge trott att jag är. Visst tycker jag om att umgås med folk, men det ha sina gränser och det är inget som ger mig ny energi. Laddar batterierna gör jag bäst i hemmets lugna vrå.
Trots att det höga tempot tärt på krafterna har jag också upplevt en hel del roliga saker. Nu senast var jag alltså ute med ett gäng kompisar och paddlade kanot längs Strömsholms kanal. Allt gick inte riktigt som vi tänkt oss, men det var sol, fågelkvitter, massa skratt och härligt umgänge. Sen fick vi lyssna till en mycket högljudd studentkonsert som pågick till klockan två på natten, vilket inte var ett helt välkommet inslag i den ljudmatta som den forsande slussen vi bodde vid skapade. Om coverbandet hade slutat spela vid tolv hade jag nog kunnat klassa det hela som komiskt, men eftersom de aldrig ville sluta och till och med gjorde en cover på E-type, framstår det såhär i efterhand som tragikomiskt. Vi kunde i varje fall tskratta åt det nästan hela tiden, samtidigt som vi försökte komma på hur vi skulle få tyst på oväsendet. Bland annat hann vi planera ett eget inslag som nog skulle fått många att vända hemåt; En cover på Shan Atcis "toarulle", följt av lite balkan musik..kanske kunde vi klippt någon kabel som avslutning?
En annan lustig upplevelse var besöket på Sveriges mest integrerade invandrares kafe..mannen som ägde det hade burit sverigetröja varje dag de senaste tjugo åren, spelade dansbandsmusik och hade bilder framme på hela kungafamiljen. Han var långt mer nationalistisk än jag någonsin kommer bli, intressant hur man kan få sådan kärlek till ett land man inte själv är född i.
En gång höll vi på att paddla fel, vilket är väldigt komiskt med tanke på att en kanal är raka spåret 99% av tiden. Vi var så noga med att hålla oss till kartan att vi la sunda förnuftet åt sidan och ja, det blev lite småfel helt enkelt. På hemvägen slutade vi följa kartan och paddlade på ett vågigt mälaren för att komma hem till vårt hus i kvicksund, det var ett litet äventyr. När vi väl kom hem var det grymt gott med tacos kan jag säga...Allt som allt var det en verkligt lyckad helg, jag blir lycklig av att vara ute i naturen sådär. Tyst och lugn som en filbunke, alldeles avslappnad.
Nu ska jag snart börja packa, i övermorgon bär det till Italien!
Orvar, eller kanske
-Adios Amigos!
Bild på en av slussarna
(googlad)
