den 15 Juni 2008
Hej kära läsare!
Efter en period full av strapatser; kompisar över helger, trimträff i Piteå, dagslångt styrelsemöte, Norrköpingsbesök och en härlig kanothajk, så har jag slutligen fått en vecka över till att gå hemma och skrutta. Med tanke på det för mig fruktansvärda humör jag uppvisat så var det välbehövligt med en paus från det sociala livet. Jag har insett att jag inte är en så social människa som jag länge trott att jag är. Visst tycker jag om att umgås med folk, men det ha sina gränser och det är inget som ger mig ny energi. Laddar batterierna gör jag bäst i hemmets lugna vrå.
Trots att det höga tempot tärt på krafterna har jag också upplevt en hel del roliga saker. Nu senast var jag alltså ute med ett gäng kompisar och paddlade kanot längs Strömsholms kanal. Allt gick inte riktigt som vi tänkt oss, men det var sol, fågelkvitter, massa skratt och härligt umgänge. Sen fick vi lyssna till en mycket högljudd studentkonsert som pågick till klockan två på natten, vilket inte var ett helt välkommet inslag i den ljudmatta som den forsande slussen vi bodde vid skapade. Om coverbandet hade slutat spela vid tolv hade jag nog kunnat klassa det hela som komiskt, men eftersom de aldrig ville sluta och till och med gjorde en cover på E-type, framstår det såhär i efterhand som tragikomiskt. Vi kunde i varje fall tskratta åt det nästan hela tiden, samtidigt som vi försökte komma på hur vi skulle få tyst på oväsendet. Bland annat hann vi planera ett eget inslag som nog skulle fått många att vända hemåt; En cover på Shan Atcis "toarulle", följt av lite balkan musik..kanske kunde vi klippt någon kabel som avslutning?
En annan lustig upplevelse var besöket på Sveriges mest integrerade invandrares kafe..mannen som ägde det hade burit sverigetröja varje dag de senaste tjugo åren, spelade dansbandsmusik och hade bilder framme på hela kungafamiljen. Han var långt mer nationalistisk än jag någonsin kommer bli, intressant hur man kan få sådan kärlek till ett land man inte själv är född i.
En gång höll vi på att paddla fel, vilket är väldigt komiskt med tanke på att en kanal är raka spåret 99% av tiden. Vi var så noga med att hålla oss till kartan att vi la sunda förnuftet åt sidan och ja, det blev lite småfel helt enkelt. På hemvägen slutade vi följa kartan och paddlade på ett vågigt mälaren för att komma hem till vårt hus i kvicksund, det var ett litet äventyr. När vi väl kom hem var det grymt gott med tacos kan jag säga...Allt som allt var det en verkligt lyckad helg, jag blir lycklig av att vara ute i naturen sådär. Tyst och lugn som en filbunke, alldeles avslappnad.
Nu ska jag snart börja packa, i övermorgon bär det till Italien!
Orvar, eller kanske
-Adios Amigos!
Bild på en av slussarna
(googlad)
Efter en period full av strapatser; kompisar över helger, trimträff i Piteå, dagslångt styrelsemöte, Norrköpingsbesök och en härlig kanothajk, så har jag slutligen fått en vecka över till att gå hemma och skrutta. Med tanke på det för mig fruktansvärda humör jag uppvisat så var det välbehövligt med en paus från det sociala livet. Jag har insett att jag inte är en så social människa som jag länge trott att jag är. Visst tycker jag om att umgås med folk, men det ha sina gränser och det är inget som ger mig ny energi. Laddar batterierna gör jag bäst i hemmets lugna vrå.
Trots att det höga tempot tärt på krafterna har jag också upplevt en hel del roliga saker. Nu senast var jag alltså ute med ett gäng kompisar och paddlade kanot längs Strömsholms kanal. Allt gick inte riktigt som vi tänkt oss, men det var sol, fågelkvitter, massa skratt och härligt umgänge. Sen fick vi lyssna till en mycket högljudd studentkonsert som pågick till klockan två på natten, vilket inte var ett helt välkommet inslag i den ljudmatta som den forsande slussen vi bodde vid skapade. Om coverbandet hade slutat spela vid tolv hade jag nog kunnat klassa det hela som komiskt, men eftersom de aldrig ville sluta och till och med gjorde en cover på E-type, framstår det såhär i efterhand som tragikomiskt. Vi kunde i varje fall tskratta åt det nästan hela tiden, samtidigt som vi försökte komma på hur vi skulle få tyst på oväsendet. Bland annat hann vi planera ett eget inslag som nog skulle fått många att vända hemåt; En cover på Shan Atcis "toarulle", följt av lite balkan musik..kanske kunde vi klippt någon kabel som avslutning?
En annan lustig upplevelse var besöket på Sveriges mest integrerade invandrares kafe..mannen som ägde det hade burit sverigetröja varje dag de senaste tjugo åren, spelade dansbandsmusik och hade bilder framme på hela kungafamiljen. Han var långt mer nationalistisk än jag någonsin kommer bli, intressant hur man kan få sådan kärlek till ett land man inte själv är född i.
En gång höll vi på att paddla fel, vilket är väldigt komiskt med tanke på att en kanal är raka spåret 99% av tiden. Vi var så noga med att hålla oss till kartan att vi la sunda förnuftet åt sidan och ja, det blev lite småfel helt enkelt. På hemvägen slutade vi följa kartan och paddlade på ett vågigt mälaren för att komma hem till vårt hus i kvicksund, det var ett litet äventyr. När vi väl kom hem var det grymt gott med tacos kan jag säga...Allt som allt var det en verkligt lyckad helg, jag blir lycklig av att vara ute i naturen sådär. Tyst och lugn som en filbunke, alldeles avslappnad.
Nu ska jag snart börja packa, i övermorgon bär det till Italien!
Orvar, eller kanske
-Adios Amigos!
Bild på en av slussarna
(googlad)
Kommentarer
Trackback
