Mina tankar - Min värld

Nu när jag är förkyld och inte kan träna, så är jag verkligen extremt rastlös. Jag kan inte koncentrera mig, det kryper i benen men springer jag får jag hosattacker och ont i halsen. Egentligen borde jag sitta och skriva klart min uppsats nu, men det kräver alldeles för mycket sammanhållet tänkande. Istället tänkte jag fylla på med en dikt i bloggen, som jag letat fram från en bok jag gav till mamma vid fyra års ålder; Små, små ord om kärlek. Nu var det så, att författaren som samlat ihop dikterna hade kortat av vissa av dem, vilket jag inte tycker var särdeles förträffligt. Hon hade i varje fall gjort något bra, nämligen valt ut en dikt av Fröding som min far introducerade mig till, och som jag själv tycker mycket om. Den beskriver en naturupplevelse, och alla härliga känslor som fyller en bara av vetskapen att man är ung, att det är vår, och att världen ligger öppen för en!

Den är helt enkelt passande när våren är i antågande och mångas känslor spirar. Här står den i sin fullständiga version, så håll till godo;

I Ungdomen

Det glittrar så gnistrande vackert i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
från jorden och himlen och allt jag ser.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär
om lyckliga dagar, som randas,
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
-I vem? -ack i allt, som andas.
Jag ville, att himlens och jordens allt
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.

Gustaf Fröding
diktsamlingen Gitarr och Dragharmonika (1891)

För att ni riktigt ska förstå hur fantastisk just den här dikten är, och för att jag har en arbetsmiljö-skada från min skola, så ska jag ge er min tolkning och analys:

I Frödings dikt I Ungdomen från diktsamlingen Gitarr och Dragharmonika (1891) skildrar författaren en ung mans upplevelse av naturen. Den första strofen inleder författaren med att skapa en visuell bild av bäcken som "glittrar" och en auditiv bild av hur skogen "kvittrar"  för läsaren. Intrycket av ljus förstärks genom ord som "glittrar" och "gnistrande" vilka är rika på associationer samt genom g-allitterationen som ger både rytm och effekt åt bilden av solljus i vattnet. Med rim som "glittrar" och "kvittrar"  samt den fasta takten lyfts även ljudbilden fram, vilket ger ytterligare liv åt naturskildringen. För att visa på diktjagets närhet till naturen personifierar författaren den och liknar den vid en "moder" som tar sin son "i knät" . Sedan följer en hopning av expressiva verb, "sjunger", "doftar", "lyser", ler" som utrycker sinnesintryck, vilket ytterligare för fram både bilden av skogen samt personifikationen av naturen då verbet "ler" finns med. Alla desa uttryck för även fram en glädje och upprymdhet över det överväldigande naturens skönhet, "allt" som diktjaget ser, både i "jorden och himlen".

Från att ha beskrivit naturen övergår dikten i den andra strofen till att skildra diktjaget exalterade sinnesstämning och kärlekslängtan. Närheten till naturen lyfts åter fram genom att "vinden" har ett personligt tilltal till diktjaget om "lyckliga dagar, som randas". Uttrycket "lyckliga dagar, som randas" andas av förväntan och för åter tankarna till den glädje och upprymdhet som skildras i den inledande strofen. Denna känsla framkommer även då diktjaget liknar sina känslor vid de som infinner sig vid en förälskelse; "mitt blod är i oro, jag tror jag är kär". Att det är naturens skönhet och inte en särskild person framkommer dock av att diktjaget besvarar den egna retoriska frågan ; "-i vem?"
med; -"allt, som andas"
Att det finns en längtan efter kärlek och närhet framkommer först i de avslutande versraderna, då diktjaget för fram en önskan att naturen, "himlens och jordens allt" skulle vara "tätt" vid diktjagets "hjärta", i formen av en kvinna.

Avslutningsvis kan sägas, att Fröding i sin centrallyriska dikt I Ungdomen beskriver en ung mans känslor under en stark naturupplevelse. Genom en fastlagd rytm samt slutrim får dikten en musikalitet som lyfter fram den auditiva bilden. För att förstärka det visuella intrycket använder författaren både ord rika på associationer samt en liknelse där naturen lyfts fram genom personifiering. Att dikten tycks ligga nära författaren själv framkommer kanske mest utav det starka diktjaget som för sin talan genom retoriska frågor och uttryck för en kärlekslängtan. Denna dikt, som på ett färgstarkt och musikaliskt sätt skildrar naturen fångar den fulla intensiteten i en naturupplevelse och beskriver på ett fantastiskt sätt de känslor som fyller en vid ett sådant tillfälle!

Så går det till, när en ib-elev skriver om en dikt:) Vi uttrycker oss formellt och korrrekt...Kanske liiite tråkigt. Hoppas att du kan uppskatta dikten tack vare, eller mer troligt, trots analysen:P