Mina tankar - Min värld

Idag skrev jag färdigt min ansökan till uwc, i vilken jag självklart skrev hur fantastiskt det vore att gå på en av deras skolor. Hur otroligt mycket jag skulle lära mig och vilken engagerad samhällsmedborgare det skulle göra mig till. Trots den mycket positiva tonen i den lilla presenterande uppsatsen jag nyss skrev, är jag inte helt säker på om en uwc skola vore den rätta platsen för mig. Det finns så många om och men i mitt huvud; tänk om det blir jobbigt, om jag inte klarar av att bo på internet, om det är att slänga ett år i sjön, om allt bara blir ett stort misslyckande..men; tänk vad roligt, kanske lär jag mig sådant jag aldrig skulle lärt mig annars, det kommer ju bli ett äventyr..

-Kanske är det precis rätt plats för mig-

Bara Gud vet, så det är skönt att kunna förtrösta på honom, och lita på att han leder mig genom livet och visar mig vart vägen jag ska vandra går någonstans. Efter att ha tagit mig tid att söka honom under påsken känns det lättare att ta tid även nu när jag är hemma igen. Inom mig vet jag att det är så lätt att få en djupare relation till Gud och närma sig det liv jag längtar efter, ett liv där jag mer passionerat följer Jesus. Man kan undra varför jag så ofta krånglar till det med tomma vanor och regler. Det är som att jag tror att de är en genväg, när det egentligen bara är en senväg.

Hur genägar blir senvägar, och varför människan så gärna tar dem är ett ämne som ofta fascinerar mig. I allt ifrån guds-relation till en vacker kropp försöker vi nå målet genom att göra saker som är krångliga, dyra eller överdrivna, allt för att det ska bli lättare eller snabbare. Istället för att lita på de enkla och beprövade sätten söker vi nya"magiska" metoder.

När man vill gå ner i vikt är det bästa att äta sundare och röra på sig mer. Dieter, muskelvibratorer och piller kanske fungerar för stunden, men revolutionerar inte livet för alltid. Precis på samma sätt är det med min relation till Gud, om jag vill komma närmare är det bibelläsning(mat/kunskap) och bön(motion/erfarenhet) som fungerar. Visst är det bra med konferenser, böcker, vänners förböner och söndagsgudstjänster, men endast ett är nödvändigt:

Att sitta vid Jesu fötter, tala med honom och lyssna till hans ord.


Det är tanken jag just nu lever med och försöker göra till verklighet i mitt ilv.
 -inget mer quickfix!


Jag vill leva i djupen och inte skumma på ytan av Guds ocean, se den dolda skönheten som är långt underbarare än man kan föreställa sig när man blickar ut ifrån stranden