Den 31 Januari
Det är den sista dagen på årets första månad i dag, en månad som varit härlig på många sätt. Jag är väldigt glad och tillfreds idag, för livet har varit spännande och Gud god. Inte för att Han inte alltid är det, men ibland så får man uppleva det med hjärtat och känslorna och då blir det mer levande. Tänk, att Han som bor i himlen, vill använda mig här på jorden. Tänk att Han vill tala till mig och hjälpa mig, det är större än det mesta för mig!
Om jag återvänder till mitt första ämne som är dagens händelser, är det första jag vill skriva om löpturen ute i skogen efter lunch idag. Jag njuter verkligen av löpning, hur konstigt det än låter i mångas öron, och jag älskar att vara ute i naturen och att se alla färger i solljuset, känna dofterna och uppleva det rofyllda i att färdas längs en liten stig och bara upptäcka de små sakerna.
Det ger mig sinnesro
-det stora i det lilla-
att jag får leva och uppleva något som en skog
och att solen alltid lyser på mig på torsdagar,
hur mycket det än regnat dagen innan.
-det stora i det lilla-
De små bevisen på en oerhörd godhet.
Den sista dagen i den första månaden har förutom en löptur bjudit på några koncentrerade timmar i skolan, en del skratt och lite djupare samtal med goda vänner. Jag är verkligen lycklig, nu och här, sitter faktiskt och småmysskrattar för mig själv, ler lite finurligt, och om du läser det här och har en deppig dag så har du nu möjlighet att bli irriterad på min överpositiva person. Efter att din irritation runnit av dig och du känner dig härligt avreagerad så kan du trösta dig med att även på min himmel finns det moln. En del oönskade frågor som söker svar, villrådighet inför framtiden och en mage som kurrar och krääver mat nu trots att middagen inte är klar för än om tjugo minuter ungefär.
Alla bördor lägger jag i Herrens händer,
när Han bär dem i sina är mina fria.
Då kan jag dansa och le, och min hand till Honom ge.
Vi går hand i hand vi två, låt det alltid vara så!
Om jag återvänder till mitt första ämne som är dagens händelser, är det första jag vill skriva om löpturen ute i skogen efter lunch idag. Jag njuter verkligen av löpning, hur konstigt det än låter i mångas öron, och jag älskar att vara ute i naturen och att se alla färger i solljuset, känna dofterna och uppleva det rofyllda i att färdas längs en liten stig och bara upptäcka de små sakerna.
Det ger mig sinnesro
-det stora i det lilla-
att jag får leva och uppleva något som en skog
och att solen alltid lyser på mig på torsdagar,
hur mycket det än regnat dagen innan.
-det stora i det lilla-
De små bevisen på en oerhörd godhet.
Den sista dagen i den första månaden har förutom en löptur bjudit på några koncentrerade timmar i skolan, en del skratt och lite djupare samtal med goda vänner. Jag är verkligen lycklig, nu och här, sitter faktiskt och småmysskrattar för mig själv, ler lite finurligt, och om du läser det här och har en deppig dag så har du nu möjlighet att bli irriterad på min överpositiva person. Efter att din irritation runnit av dig och du känner dig härligt avreagerad så kan du trösta dig med att även på min himmel finns det moln. En del oönskade frågor som söker svar, villrådighet inför framtiden och en mage som kurrar och krääver mat nu trots att middagen inte är klar för än om tjugo minuter ungefär.
Alla bördor lägger jag i Herrens händer,
när Han bär dem i sina är mina fria.
Då kan jag dansa och le, och min hand till Honom ge.
Vi går hand i hand vi två, låt det alltid vara så!
Kommentarer
Trackback
