6/2 Till min blivande man
Om du kunde ana, vad jag längtar efter dig. Den här dagen har varit grå och trist, regnet sköljde bort det glada livsmodet och tröttheten sopade energin under mattan. Tänk om du hade funnits, då hade du tagit hand om mig när jag kom hem. Du hade kramat mig, dragit mig intill dig, strukit mig över håret och viskat något fint i mitt öra.
Om du kunde ana, vad jag längtar efter dig. Jag vill lära känna dig, locka dig till skratt och retas med dig. Dela tankar och minnen. Det finns så många oskrivna ord jag väntar att få skänka dig, så många överraskningar. Så mycket kärlek förvarat i just mitt hjärta som jag vill ösa över dig.
Nu väljer jag ensamheten, för dig. Jag sparar det vackra för att det ska finnas något fint att ge när vi möts.
Kanske dröjer det ett par år, innan vi båda funnit vilka vi är och vart vi är på väg, så att vi kan finna varandra.
När den tiden förflutit, då möts vi...
/Din Hanna
