Mina tankar - Min värld

Att gå med Gud.



Det är meningen med livet,

tror jag.

Det är vad som ger resten av det vi vanligtvis kallar livet en djupare innebörd för. Det är insikten som ger liv i ögonblicken, och ro i stunden. Efter att ha haft mina vänner här under kvällen och efter att vi bett, läst bibeln och lovsjungit tillsammans så är jag fylld av en djup ro. Inte för att jag vet vad det vi kallar livet kommer innebära för mig, jag har ingen aning om vilket yrke jag ska välja, vem jag ska gifta mig med eller var jag kommer bo. Jag vet inte ens vad jag gör om ett halvår!

Men,
Jag vet att vilken vägen än är, får jag vandra den med Jesus. Ibland när jag är ute och går, kan det där bli så tydligt, att han är levande och att han vandrar med. En sådan upplevelse fyller mig med en förundran, och nästintill bävan. Det är för verkligt för att omfatta i min ofta begränsade tankevärld. Samtidigt är det så påtagligt, att jag inte vet vad jag ska göra med vetskapen..Det är i de stunderna, det är lätt att älska Jesus.

Fast det vil jag att du ska veta, att det är inte alltid så lätt, inte alltid så självklart heller i mitt liv. Jag tvekar, jag brottas, jag saknar de rätta känslorna. Upplever inte de otroliga händelserna. Det finns olika tider i mitt liv, och därför är jag tacksam att jag kan få finna vila i vissheten att Gud går med oavsett mina känslor eller tankar.

Vandringen med Gud har både uppför och nerförsbackar, dalar och höjer. Utan dem skule jag aldrig få starkare ben och se nya utsikter, inte heller få tid att vila och hämta kraft. Antagligen skulle jag heller inte kunna komma framåt och in på ny mark. Blir stegen tunga, försöker jag lämna ryggsäcken till Jesus, då brukar vandringen bli lättare.
                                               
Guds frid på din resa!