En ny morgon
Redan klockan sex slog jag upp ögonen, så nu har jag bara sovit fem timmar i natt.
Men det kan ju bli en bra dag för det, eller hur?
Just nu sitter jag i mitt nyfixade rum som efter två månader äntligen börjar komma i ordning. Det känns underbart! Jag har varit så upptagen med att måla, och möblera, och leta möbler, att jag inte alls hunnit tänka på bloggen. Nu är det i varje fall nästan klart här inne, så då ska jag nog lyckas blogga lite oftare. När rummet blir helt klart kommer det bilder:)
Jag har hållt på med mitt rum hela veckan, men från och med imorgon får fixandet en paus, för jag ska på scoutläger. Klockan 09.00 går tåget som tar mig till skåne och Jiingi Jamborii, där 18 000 scouter samlat för ett jätteläger. För vissa kommer det nog som en överraskning att jag ska på scoutläger, men som ni vet är jag ju full av överraskningar ;-) Jag kan avslöja att i min barndom (sisådär mellan 9 och 13 års ålder), var jag en mycket hängiven liten scoutflicka som fascinerades oerhört av både knopslagning och överlevnadstekniker i vildmarken. År 2001 så åkte jag på mitt första jätteläger dit över 26 000 scouter kom, och nu, sex år senare, återkommer jag till samma plats för att få återuppleva allt igen. Jag minns nämligen lägret för sex år sedan som det absolut roligaste jag någonsin varit på. Vilken gemenskap, och så många spännande upplevelser!
Det känns väldigt roligt att få möjlighet att åka på ännu ett storläger, och så länge inte himlen regnar ner över oss är lyckan total. Eller,i alla fall nästan. För visst är jag lite orolig för att scoutlivet inte kommer passa mig riktigt så bra som det en gång gjorde. Mycket har hänt sen jag slutade gå på träffarna. ( Inte slutade vara scout, "En gång scout, alltid scout") Jag har utvecklats och förändrats en hel massa, vuxit till både själ och kropp.
Jag är ingen liten flicka längre, men trots att det kommer kännas jobbigare att inte kunna duscha ordentligt nu än för sex år sedan, så har att det viktiga inte förändrats.
Scouting är för mig att få vara sig själv. Att bli accepterad, likväl som att acceptera andra. Och viktigast av allt, att få lära sig nya saker. Om sin omgivning, om naturen, om andra och om sig själv. Det, och en sjusärdeles gemenskap, är vad jag hoppas på under min lägervecka.
Jag stod och skummade igenom senaste inläggen på blogg.se i jakt på några guldkorn i dyn, och jag tror minsann att jag hittade ett!
Jag är på jobbet, så jag borde egentligen göra andra saker tror jag, men i helgen tänker jag läsa din blogg från början.
I de få inlägg jag skrev slogs jag av så många saker som jag ville kommentera och prata om. Jag var också en liten scout en gång, men mina erfarenheter är inte alls lika positiva som dina; jag kan tänka mig att det är en fantastisk upplevelse att vara på ett så stort scoutläger. Själv var jag på ett scoutläger, vid den mogna åldern av nio år, och det bara regnade hela tiden. Det roligaste jag och min kompis hade var att hugga ved, så det gjorde vi mest hela dagarna. Fram till att han högg sig i benet, vill säga. Efter det högg jag ved själv.
En hajk var jag på också. Min minnen därifrån handlar mest om jordgetingbon, kärr och koncentrerad saft som jag tvingade i mig för att jag var för blyg för att be om vatten att späda ut den med. Jag mår fortfarande lite illa när jag ser en sådan där grön plastkåsa.
Nåja. Det visar väl bara att man kan ha väldigt olika erfarenheter av ungefär samma sak ;)
Fortsätt att skriva!
